-

Hej och hopp.

Jaha, vad har jag haft för mig då? I går var jag i ett far away samhälle i Norrland. In the middle of nowhere. De va mörkt så inihelvete=) Men de var trevligt. Jag vart lite stum faktiskt.
Och idag har de i vanlig ordning vart ett jävla liv på psykomaniac familjen. Otacksamma jävla muppar. En vacker dag så ska jag ta in er i ett rum och säga er vad jag tänker!

Jag börjar få lite smått panik på mitt liv. Fan att man ska vara tjej, vi är ju hopplösa. Vi funderar på ditten och datten och kan aldrig hålla käften.
Vad ska jag göra nu då när jag är tillbaka i Östersund? Ska jag in i ekorrhjulet och stanna där? Nej, ve och fasa!
Hit kan jag flytta när det är dags att skaffa en skara pygmeér och slå sig till ro. Men nu har jag ju ingen ro i kroppen. Jag vet ju knappt vad som är upp eller ner, fram eller bak.
Jag vill inte vara här! Fast jag vill ju ha jobbet i Åre. De vore ju hur kul som helst. Men on the other hand, jag vill nog åka utomlands. Typ England igen.

Tänka sig att jag ska vara så jävla KORKAD! I did it again. Varför la jag 3 år igen på nått som var lönlöst?! Fine, kärleken är blind, men de är ju viss skillnad på att vara blind, döv, stum OCH dum! De är ju jag i nötskal!

Jaha, så nu då. Nu sitter jag här och är 22 år gammal(!!) och vad har jag åstadkommit? Visst, jag åkte till England i 6 veckor som au pair, jag betalade 66500kr för att bli make up artist, och jag jobbade gratis under VM i åre för att få en jacka. Men sen då? Is this it?! Nej för helvete!

Jag vill känna att jag levt mitt liv!