-

Det känns inge bra. Det här med sommaren. Mitt boende. Min arbetssituaton. Vart jag befinner mig i landet.

Jag känner mig felplacerad och missanpassad.
Jag har spenderat varenda sommar sen jag var 15 år i Grisslehamn. Förutom 2001. Då bodde jag i Östersund. Men jag har inge minne av att jag hade kul den sommaren. Kan vara för att jag inte hade det heller. Fastkedjad i Torvalla.
Jag kanske är rädd för något nytt. Men det är ju en högst märklig sak att vara rädd för. Jobba måste jag ju göra. Annars är jag stekt. Vidbränd rent ut sagt.

Jag tittar mig omkring i min skokartong och känner mig ensam. Vad jag än gör så letar jag efter substitut för någonting. Vad vet jag inte. Jag köper kläder till förbannelse. Egocentrisk som jag är i min ensamhet har jag dragit slutsatsen att jag har inte så mycket. Därför köper jag kläder och spelar på mitt yttre.
Jag har egentligen massor. Intelligens. Ett sinne för konst och skapande. Humor. Generositet. Ödmjukhet. Osv.
Men mycke vill ha mer. Jag är inte nöjd.

Fan att jag ska vara som en jävla jojo. Jag pendlar upp och ner hela tiden....