Fortsätt simma, fortsätt simma.....
De har gått ett halvår nu. Jag skulle må bajs i ett halvår sa Daniel, sen skulle det vända. Nu har det gått 6 månader precis på dagen sedan jag tog mitt pick och pack och avlägsnade mig från Herrviken 18 i Grisslehamn.
Men nu har det ju kommit upp massa nya grejer, betyder det att de är ett halvår till? Fan. Jag är så trött på att jag gör mig själv till ett jävla OFFER! Mitt största problem är att jag litar på folk, att jag är en känslomänniska. Ja visst, det finns ju en stor skara som jag har ratat rakt av, utan att ge dem en rättvis chans. Men ja, shit happends.
(Nu vet jag ju inte om Herr Kasesalus nya läser min blogg) Men om du gör det, så tro nu inte för guds skull att det skulle vara pga av att jag fortfarande skulle vara kär i karln som jag har mått dåligt.
De finns så mycket skit som hände (du bl a), som han förmodligen har sugarcotted, så att hans profil ska se lite bättre ut.
Skenheliga jävla vider till hyklare! (bytte ämne, har ingenting med ovanstående nämda personer att göra)
Nu är det slut på oförtjänta tårar! Jag tror att man bara har en viss mängd tårar, och tar dom slut så kommer jag bli en kall människa, som inte kommer ha några vänner (eftersom ingen vill väl vara väl med frosty the snow bitch), börja knarka på heltid (knarkar inte överhuvudtaget nu, men varför gå sakta framåt, 0-100 på mindre än 10 sek)
Om detta skulle inträffa så kan ni väl komma till plattan och köpa en Sitaution Stockholm av mig? (för jag kommer ju givetvis att flytta till sydligare breddgrader, eftersom det är mycket coolare att punda på plattan än i kyrkparken utanför traktören)
Och på tal om folk jag förbrilt försöker rata. Va fan, har ni ingen självrespekt? Fatta vinken, inse faktum, GIVE IT A REST FOR HEAVENS SAKE!
Nu till lite gladare saker.
Till min roslagsänglar, Isabelle och Caroline - Jag saknar er så att jag nästan går sönder. Utan er, ingen Frida! De är så att jag nästan skulle kunna flytta ner igen, bara för att få vara er nära. Jag funkar liksom inte. De är som ett tåg utan räls. De går inte. Lots of love till er!
Till min underbara Syster Sara - What to do, without you? De är ibland som att vi skulle dela hjärna. Exakt samma humor. Behöver inte tala för att förstå. Systrarna Holm går till rummet där legender dör! =) Puss älskade!
/Frida, som nått botten (the botten is nådd) men är sakta men säkert på väg upp igen, som en starkare och bättre människa. Kanske t o m den bästa...
Men nu har det ju kommit upp massa nya grejer, betyder det att de är ett halvår till? Fan. Jag är så trött på att jag gör mig själv till ett jävla OFFER! Mitt största problem är att jag litar på folk, att jag är en känslomänniska. Ja visst, det finns ju en stor skara som jag har ratat rakt av, utan att ge dem en rättvis chans. Men ja, shit happends.
(Nu vet jag ju inte om Herr Kasesalus nya läser min blogg) Men om du gör det, så tro nu inte för guds skull att det skulle vara pga av att jag fortfarande skulle vara kär i karln som jag har mått dåligt.
De finns så mycket skit som hände (du bl a), som han förmodligen har sugarcotted, så att hans profil ska se lite bättre ut.
Skenheliga jävla vider till hyklare! (bytte ämne, har ingenting med ovanstående nämda personer att göra)
Nu är det slut på oförtjänta tårar! Jag tror att man bara har en viss mängd tårar, och tar dom slut så kommer jag bli en kall människa, som inte kommer ha några vänner (eftersom ingen vill väl vara väl med frosty the snow bitch), börja knarka på heltid (knarkar inte överhuvudtaget nu, men varför gå sakta framåt, 0-100 på mindre än 10 sek)
Om detta skulle inträffa så kan ni väl komma till plattan och köpa en Sitaution Stockholm av mig? (för jag kommer ju givetvis att flytta till sydligare breddgrader, eftersom det är mycket coolare att punda på plattan än i kyrkparken utanför traktören)
Och på tal om folk jag förbrilt försöker rata. Va fan, har ni ingen självrespekt? Fatta vinken, inse faktum, GIVE IT A REST FOR HEAVENS SAKE!
Nu till lite gladare saker.
Till min roslagsänglar, Isabelle och Caroline - Jag saknar er så att jag nästan går sönder. Utan er, ingen Frida! De är så att jag nästan skulle kunna flytta ner igen, bara för att få vara er nära. Jag funkar liksom inte. De är som ett tåg utan räls. De går inte. Lots of love till er!
Till min underbara Syster Sara - What to do, without you? De är ibland som att vi skulle dela hjärna. Exakt samma humor. Behöver inte tala för att förstå. Systrarna Holm går till rummet där legender dör! =) Puss älskade!
/Frida, som nått botten (the botten is nådd) men är sakta men säkert på väg upp igen, som en starkare och bättre människa. Kanske t o m den bästa...
Kommentarer
Postat av: Carro
Älskling. i looove you. pusspuss
Postat av: Kim
oj, är det så länge sedan du flyttade? jag och sebbe har ju flyttat isär nu som du kanske vet.
man kan väl hitta en ärligare grabb än en kasesalu? ;)
Trackback
