-

5 juni 2008 och det har aldrig vart så varmt i juni i Jämtland, NÅGONSIN!
Utgång från skolan kl 12. Efter det åkte dom flak i 2 timmar typ. André och en annan kille i klassen gjorde så att deras flak tick en tillsägelse utav polisen. Dom satt/stod på förarhyttan till lastbilen =)
Efter det åkte han raggarbil. sen mötte upp den slitna Lillebrorn. Tänkte ta bussen hem men den nybakade studenten behövde gå av fyllan lite innan han mötte upp släkt och vänner. Sagt och gjort, vi tar en promenad genom stan. Sjukt varmt, men vad gör man inte för familjen.
Middag med champagne, vin, minttu och mat givetvis.

Runt 21 tiden följde jag med André och grabbarna ner mot stan igen. Vi satte oss i Österängsparken där åter en sammandrabbning med konstaplarna i stan och André m fl skedde. Dom kommer fram till oss och frågar om vi har legitimation på oss. Och för en gångs skull, så hade jag INTE det. Sa att jag är 23 men att jag kunde ringa efter det om dom ville se det.
André "legenden" Lundh däremot svarade (samtidigt som han gömt en öl under benen, oöppnad givetvis):
- Nej jag dricker inte offentligt. Jag dricker bara i sociala sammahang!
Det var inte helt lätt att hålla sig för skratt=) Definitivt inte eftersom André slängde fram sin öl ungefär i samma sekund som Poliserna vände ryggen till. Sjukt kul.

Klockan börjar dra ihop sig mot 12 nattetid, och beger oss mot rådhuset. Sara, Frans, Robin och Åsa är nu även dom med oss. Har under kvällen lovat Isabelle att ringa henne när jag stod vid rådhuset så hon kunde få höra Jämtlandssången. Ringde dock lite tidigt så hon och Katia (tror jag) åkte även på att höra tal och Nationalsången=)
Men sen så. Denna underbara stämning med minst 1000 studenter samlade på en trappa. Alla sjunger och är glada. Bandet OFF spelade och allt var fantastiskt. Tills - Vi skulle ta oss ut från folkhavet. (Förutom André då, för han stod någonstans bland alla vita mössor).
Någon trampar av mig skon och jag lyckas precis få med mig den, men i nästa steg trampar jag på en glasbit.
Säger till Sara när vi äntligen tagit oss ut att jag tror jag blöder. Sara ser lite panikslagen ut och vi tar oss en titt under min fot. Där var det rött. Jag som inte är så brydd av mig sliter av mig mina strumpbyxor mitt bland alla människor och Robin hämtar en sjukvårdare. Jag blir tvättad och omplåstrad. Men jag har fortfarande ont i min stackars fot.

Det var den dagen de=)